Den halvkubiska, äppelpajsromantiske, kroniska singeln Sophia har kommit fram till att det är dags att vända blad och börja om. Det är tid för att glömma och bara blicka framåt på allt det goda som faktiskt finns, istället för att gräma sig i det som varit. Det är såklart enklare att säga än att faktiskt göra, men jag ska försöka.

Jag undrar såklart vad som fick mig att lägga ett helt år på idioten, mitt livs kärlek, som fick mig att gråta alldeles för ofta och som ställde mig inför många svåra beslut. Men utan honom skulle jag inte ha upptäckt oxfilé och anime och Göteborg. Vackra underbara Göteborg...
Jag hoppas att vi kanske kan vara vänner någon gång, men jag vet inte. En del människor är och förblir som öppna sår, man bara inte tänker på dem lika ofta allt eftersom tiden går.

Hur som helst, jag kanske inte flyttar tillbaka just imorgon, men ikväll rensar jag allt. Fejsen, bloggen, byrålådan, frysen, rubbet. Jag är fortfarande obotligt romantisk och gråter fortfarande åt döda fåglar och jag har fortfarande ingen modemedveten stil i garderoben, men jag är jag och jag lever nu. Jag vet inte vem jag skulle vara om jag inte hela tiden hoppades på den där eviga kärleken som bara två kan känna.

Jag kommer byta blogg till den här. Har inte ens börjat grejja med den, men det kommer.

/Sophia